Don't try to lie, don't try to cry, ain't nothing more for us to talk about

Nåja.

Är det enda jag har lust att säga efter dagens träning. Och jag har världsont i smalbenet efter att ha fått en U16-linjespelarpojke inputtad rakt in i det under ungefär den sista sekunden av träningen.

Visserligen kunde jag fortfarande skjuta fina skott som gick in på träningen idag och jag kunde fortfarande vara bra, men känslan efteråt var ändå mest bara:

nåja.

Så vi går vidare.

Med vad vet jag inte riktigt, i alla fall inte här, men vidare går vi. Och när vi gör det repeatlyssnar vi på The Game - My life, eller hur?


Jag känner mig mest bara irriterad idag faktiskt. Skulle vilja säga fula ord och slänga krossbara saker mot husväggen. Jag skulle vilja skicka mördande sms och kasta dödande blickar. Men jag håller mig stilla och snäll. Ler lite, till och med.

Och imorgon är det en ny dag och då ska jag gå på bio. Imorgon är det även nya timmar svenska i grannbyn. Sista lektionen med Mette.

Det är lite konstigt det där. Jag lär liksom känna mina elever rätt bra och sen plötsligt har timmarna tickat ner och dom har gått färdigt i skolan. Sen träffar jag dom aldrig igen.

Men så är det ju ibland, även med andra än elever. Poff, så är du borta.

Hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?