Hemma igen
Lite uppdatering kanske? Här är vad jag har haft för mig det senaste dygnet:
Blev körd till sjukhuset och gick via informationen fram till hissen som hette Rundetårn och tryckte på femte våningen. Ortopædkirurkisk sengeafdeling. Ett mycket spännande namn!
Efter lite dötid i uppehållsrummet visades jag sen till min säng i rum 23. Bredvid den låg en hög vita kläder. Iklädd dom var jag mycket läcker, det ska ni veta.
I mitt rum, som jag delade med två gråhåriga damer av äldre modell, gick färgskalan mest i vitt och orange. Med vissa inslag av grågrönt och brunt.
Jag antar att sjukhusstyrelser världen över inte lägger jättemycket av sin budget på inredningsarkitekter.
Men utsikten var strålande: sol, hustak och höstfärgade träd.
Det gick inte speciellt lång tid innan doktorn kom förbi, kände lite på mitt knä och ritade dit ett grönt kryss. Sen lyssnade han på mitt hjärta, noterade eventuella allergier, ändrade sjuksköterskans något förhoppningsfulla operationstid halv tio till more likely halv elva och vandrade ut igen.
Jag och dom gamla damerna lämnades åter ensamma. Den ena av dom sov sött medan den andra roade sig med att stirra på mig i olika långa tidsintervaller.
Det var ungefär efter då som det inte längre var kul. För jag blev körd till operationssalen, opererad (efter en mycket traumatisk upplevelse där någon form av hjälpsjuksköterska misslyckades med att sticka in nålhelvetet i armen vid flertalet tillfällen) och sen mådde jag skitkass. Dom drogade mig med ungefär en liter morfin vilket reulterade i inte så mycket smärta, men desto mer kräk vid minsta rörelse. Så jag fick ligga kvar på sjukhuset en extra natt.
Nu är det bättre. Har parkerat mig i soffan med datorn i knät och mamma bredvid. Dricker te.
Men doktorn sa i alla fall att jag hade ett "väldigt fint knä, och speciellt för att vara handbollsspelare" och att "senan var mycket stark". Så jag känner mig relativt trygg. Ont men trygg.
Fast menisken var också skadad så den tog dom bort en bit av med. Brosket däremot, hade läkt av sig självt. Bra gjort brosket!
Blev körd till sjukhuset och gick via informationen fram till hissen som hette Rundetårn och tryckte på femte våningen. Ortopædkirurkisk sengeafdeling. Ett mycket spännande namn!
Efter lite dötid i uppehållsrummet visades jag sen till min säng i rum 23. Bredvid den låg en hög vita kläder. Iklädd dom var jag mycket läcker, det ska ni veta.
I mitt rum, som jag delade med två gråhåriga damer av äldre modell, gick färgskalan mest i vitt och orange. Med vissa inslag av grågrönt och brunt.
Jag antar att sjukhusstyrelser världen över inte lägger jättemycket av sin budget på inredningsarkitekter.
Men utsikten var strålande: sol, hustak och höstfärgade träd.
Det gick inte speciellt lång tid innan doktorn kom förbi, kände lite på mitt knä och ritade dit ett grönt kryss. Sen lyssnade han på mitt hjärta, noterade eventuella allergier, ändrade sjuksköterskans något förhoppningsfulla operationstid halv tio till more likely halv elva och vandrade ut igen.
Jag och dom gamla damerna lämnades åter ensamma. Den ena av dom sov sött medan den andra roade sig med att stirra på mig i olika långa tidsintervaller.
Det var ungefär efter då som det inte längre var kul. För jag blev körd till operationssalen, opererad (efter en mycket traumatisk upplevelse där någon form av hjälpsjuksköterska misslyckades med att sticka in nålhelvetet i armen vid flertalet tillfällen) och sen mådde jag skitkass. Dom drogade mig med ungefär en liter morfin vilket reulterade i inte så mycket smärta, men desto mer kräk vid minsta rörelse. Så jag fick ligga kvar på sjukhuset en extra natt.
Nu är det bättre. Har parkerat mig i soffan med datorn i knät och mamma bredvid. Dricker te.
Men doktorn sa i alla fall att jag hade ett "väldigt fint knä, och speciellt för att vara handbollsspelare" och att "senan var mycket stark". Så jag känner mig relativt trygg. Ont men trygg.
Fast menisken var också skadad så den tog dom bort en bit av med. Brosket däremot, hade läkt av sig självt. Bra gjort brosket!
Kommentarer
Kram
Skönt att du har duktigt brosk och mindre menisk och snygga senor. Det hade jag lätt trott om en sån som dig!
Så, nu kan det bara bli bättre! När skall vi förvänta oss se dig i svenska landslagströjan nästa gång?
*massor, massor av kramar och ett hej till din mamma*
PS! Du har blivit utmanad i min blogg (29/10).
Gött att du har ett fint knä, sånt gillar vi. Lycka till med rehab nu.