Å så är alla på plats igen
Nåja. Det är snart natt över Horsens igen och jag är sedan många timmar tillbaka i det jyske igen.
Tyskland visade sig onekligen från sin ljusaste sida. Kanske med undantag av den fyrtio minuter långa och i princip stillastående kön jag hamnade i på väg därifrån. Och det dessutom bara några mil efter att min GPS (som lystrar till namnet Astrid) lurat bort mig från motorvägen (! - fattar inte att jag gick på det...) och på villovägar in i nåt litet fult centrum långt från den ursprungliga rutten. Jag var tvungen att tala henne tillrätta (ni kanske tror att det är ett skämt, men jag gjorde faktiskt det) innan vi kunde fortsätta.
Jag är säker på att Astrid njöt av sitt hyss, men jag gjorde det i alla fall inte.
Något av det konstigaste med tyskar, om man bortser från deras frisyrer, är att när dom säger att dom pratar engelska så gör dom aldrig det. För varje gång jag har frågat: Do you speak english? i någon typ av affär så säger dom Yes, a little bit. Men meingen Yes, a little bit visar sig alltid vara den enda meningen dom faktiskt kan. För allt annat säger dom på tyska i alla fall. Tur för mig att jag förstår tyska, även om jag inte kan prata det så himla bra.
Det tyska skolväsendet borde se över sin engelskaundervisning.
Dagens handbollsträning skedde i samarbete med SK Århus, i Århus, så jag slapp hänga med och fick träna själv här i Horsens. Skönt för mig. Enligt rapporter efteråt gick det idag betydligt bättre för HH än sist dom båda lagen hade samträning. Den gången blev det överkörning, idag blev det vinst. Ett fall framåt kan man tänka.
På torsdag har klubben inviterat till julhygge. Med bestyrelsen och allt. Fint ska det vara. Kanske får vi öl? Denna lycka.
Tyskland visade sig onekligen från sin ljusaste sida. Kanske med undantag av den fyrtio minuter långa och i princip stillastående kön jag hamnade i på väg därifrån. Och det dessutom bara några mil efter att min GPS (som lystrar till namnet Astrid) lurat bort mig från motorvägen (! - fattar inte att jag gick på det...) och på villovägar in i nåt litet fult centrum långt från den ursprungliga rutten. Jag var tvungen att tala henne tillrätta (ni kanske tror att det är ett skämt, men jag gjorde faktiskt det) innan vi kunde fortsätta.
Jag är säker på att Astrid njöt av sitt hyss, men jag gjorde det i alla fall inte.
Något av det konstigaste med tyskar, om man bortser från deras frisyrer, är att när dom säger att dom pratar engelska så gör dom aldrig det. För varje gång jag har frågat: Do you speak english? i någon typ av affär så säger dom Yes, a little bit. Men meingen Yes, a little bit visar sig alltid vara den enda meningen dom faktiskt kan. För allt annat säger dom på tyska i alla fall. Tur för mig att jag förstår tyska, även om jag inte kan prata det så himla bra.
Det tyska skolväsendet borde se över sin engelskaundervisning.
Dagens handbollsträning skedde i samarbete med SK Århus, i Århus, så jag slapp hänga med och fick träna själv här i Horsens. Skönt för mig. Enligt rapporter efteråt gick det idag betydligt bättre för HH än sist dom båda lagen hade samträning. Den gången blev det överkörning, idag blev det vinst. Ett fall framåt kan man tänka.
På torsdag har klubben inviterat till julhygge. Med bestyrelsen och allt. Fint ska det vara. Kanske får vi öl? Denna lycka.
Kommentarer