Efter en solig dag har jag nu städat lägenheten med
Om jag har varit produktiv idag? Det kan I fandeme tro jeg har!, som vi säger i Danmark.
Har känt mig stark i knät i flera dagar nu. Alltså, det är verkligen skillnad. Från sjunde veckan efter operationen så har det rusat framåt. Mycket bra för oss otåliga! Smygsprang dessutom ett par minuter på träningen idag (men säg det inte till nån - jag vet att jag inte skulle gjort det, men jag var helt enkelt tvungen att prova) och det gick kalas!
Kändes ju inte jättenormalt och precis som förr, men ändå. Nu kan jag! Och nu har det gått åtta veckor efter operationen. Om två veckor får jag prova på riktigt. Fram till dess jobbar jag enligt planen på med mina övningar och jag gör det bra, det ska ni inte tvivla på. Jag höjer antalet kilo på maskinerna nästan dagligen.
Men jag vet också att det kommer perioder som blir långtråkiga igen, för det har Mo berättat. Hon borde ju veta, efter två pajade korsband. Dom kommer när jag kan springa, men inte så länge och när det känns som om jag skulle kunna spela handboll men inte får. Fast jag tar det med jämnmod, precis som tidigare perioder av mitt trauma.
Och så spenderade jag ungefär tio minuter av dagens handbollsträning med att leka Görbitz vid det ena målet medan dom oskadade övade nåt töntigt på andra sidan. Jag och min handled kom faktiskt delvis bra överens, fast jag är ju inte riktigt som hon än. Jobbar vidare på det.
Har känt mig stark i knät i flera dagar nu. Alltså, det är verkligen skillnad. Från sjunde veckan efter operationen så har det rusat framåt. Mycket bra för oss otåliga! Smygsprang dessutom ett par minuter på träningen idag (men säg det inte till nån - jag vet att jag inte skulle gjort det, men jag var helt enkelt tvungen att prova) och det gick kalas!
Kändes ju inte jättenormalt och precis som förr, men ändå. Nu kan jag! Och nu har det gått åtta veckor efter operationen. Om två veckor får jag prova på riktigt. Fram till dess jobbar jag enligt planen på med mina övningar och jag gör det bra, det ska ni inte tvivla på. Jag höjer antalet kilo på maskinerna nästan dagligen.
Men jag vet också att det kommer perioder som blir långtråkiga igen, för det har Mo berättat. Hon borde ju veta, efter två pajade korsband. Dom kommer när jag kan springa, men inte så länge och när det känns som om jag skulle kunna spela handboll men inte får. Fast jag tar det med jämnmod, precis som tidigare perioder av mitt trauma.
Och så spenderade jag ungefär tio minuter av dagens handbollsträning med att leka Görbitz vid det ena målet medan dom oskadade övade nåt töntigt på andra sidan. Jag och min handled kom faktiskt delvis bra överens, fast jag är ju inte riktigt som hon än. Jobbar vidare på det.
Kommentarer
Kram