And so are the days of our lives
Lördag idag visst. Är dålig på att blogga nu igen. Sorry.
Men igår fick jag återigen möjlighet att leka Görbitz på träningen och så var jag med och var passningsspelare. Att titta på en handbollsträning är förbannat tråkigt, det har jag för längesedan insett, men så snart man kan vara med bara lite känns det genast som en rolig sport igen. Konstigt det där.
Det börjar kännas lite mer naturligt nu, att ta emot en boll och att kunna spela tillbaka den innan alla har somnat. Bra. Och sen, när jag får röra mig som en normal människa, det vill säga inte bara gå och stå, kommer det säkert bli riktigt kul att vara på träningen.
Och igår lyckades jag hälla ut vatten över min mp3 så att den slutade fungera. Eller rättare sagt hakade upp sig påinspelningsfunktionen (som jag inte ens visste att den hade) alternativt bara spelade den enda sången (någon med Lars Winnerbäck) den kom ihåg att den hade på högsta volym.
Men tar ändå med den till gymmet nu och hoppas att mina räddningsaktioner har gjort den lite gladare. För att cykla i en halvtimma med gymmets lågvolymutsändning av Radio Horsens som enda underhållning är lite på gränsen av vad jag klarar av.
På återseende!
Men igår fick jag återigen möjlighet att leka Görbitz på träningen och så var jag med och var passningsspelare. Att titta på en handbollsträning är förbannat tråkigt, det har jag för längesedan insett, men så snart man kan vara med bara lite känns det genast som en rolig sport igen. Konstigt det där.
Det börjar kännas lite mer naturligt nu, att ta emot en boll och att kunna spela tillbaka den innan alla har somnat. Bra. Och sen, när jag får röra mig som en normal människa, det vill säga inte bara gå och stå, kommer det säkert bli riktigt kul att vara på träningen.
Och igår lyckades jag hälla ut vatten över min mp3 så att den slutade fungera. Eller rättare sagt hakade upp sig påinspelningsfunktionen (som jag inte ens visste att den hade) alternativt bara spelade den enda sången (någon med Lars Winnerbäck) den kom ihåg att den hade på högsta volym.
Men tar ändå med den till gymmet nu och hoppas att mina räddningsaktioner har gjort den lite gladare. För att cykla i en halvtimma med gymmets lågvolymutsändning av Radio Horsens som enda underhållning är lite på gränsen av vad jag klarar av.
På återseende!
Kommentarer