Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Kommentarer
Sjön
Det ringlade en bäck
så käck
med pinnar och blad
på virvlande siden.
Anna kom springande glad
att visa för valpen vad
vatten är för häftig lek
och att dyka mot strömmen
Hon kände försommarvindens smek
och vek
mot skogens täta dunkel
att söka blommor att plocka.
Skogsranunkel
och filibunkel
hon visste inte så noga.
Bara det vackraste av allt.
Anna visste att tiden
lade till sömmen
mer än en klocka
på vår vardagsrock.
Anna följde mot källan
och såg allt mer sällan
ljuset flöda
på väg mot de flyende.
De döda
låg som spröda
lerkrus vid kanten
av stillnad sjö