Oh, the joy of miracles!

Jag tänkte att vi skulle räkna lite.

Idag är det 120 dagar sedan jag skadade mig och 89 dagar sedan jag opererades.
Och idag löpte jag för fjärde gången sedan i torsdags och jag gjorde det i nio minuter. Utan smärta. I nio minuter. Jag hoppas ni förstår hur nöjd jag känner mig nu.
Faktiskt så nöjd att jag ska äta våfflor till middag sen. Och drömma om nästa säsong.

Och så hörde jag just att den nya Miss USA eller vad hon nu var, från Indiana, nu är jätteglad över att ha vunnit. På nyheterna kunde man se hennes läppar forma orden "Oh My God, Thank You So Much!" om och om igen samtidigt som hon försökte se tårögd och rörd ut. Hennes dröm är att nu bli tv-värd. Det är det hon helst vill utnyttja sin nyvunna status till. Sunt. Mycket sunt.

Och självklart blev det två poäng igår. Vi darrade dock något i början och hade ett underläge på 1-7. Men det är ju ointressant så här i efterhand. Själv spenderade jag matchen på läktaren tillsammans med den gamla förbundskaptenen. Kändes som hemma nästan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?