Ready for whatever
Kvällen har hittills varit intressant. Fick till exempel vänta ungefär en timma på maten, vilket i sin tur lämnade stor plats för hänslynslöst sågande av övriga gäster på cafét. Just the way I like it. Bara en sån sak.
Något senare vann vårt andralag med hundra mål minst. Och till vår oerhörda glädje bjöd den ena av dom två representanterna från ligalaget på en aldrig förr skådad variant av snurrskottet när endast tre sekunder återstod av matchen. Det blev visserligen inte ens nästan mål, men det var en fröjd att se. Och då framför allt fallet efteråt. En fröjd, sanna mina ord!
Nåja, om det nu var min mammas dag igår så är det heute dags för min syster. Och just nu har min familj födelsedagsmiddag för dom båda två i Göteborg. Där hade jag med velat vara.
Men det går förstås icke. Än. Fast jag tror att morgondagen blir rätt bra i alla fall. Morgonträning, men först vid niotiden. Frivillig för alla handbollare, men inte mycket är frivilligt för en korsbandsskadad, det ska ni veta. Så det blir cykel, troligtvis ungefär tjugo minuter och sedan övningar, övningar, övningar.
Därefter brunch, shopping, herrhandboll på tv och hygge med snurrskottsutövaren.
Favoritcitatet från idag stod annars sjukgymnasten för: Oj, kan du det? Det trodde jag inte!
Och jag tänkte för mig själv: Sådan lille pige! Nu er du snart tilbage!
För ni ska veta att jag emellanåt tänker på danska. I perioder förvisso även på engelska, men oftare på danska. Det är faktiskt otroligt smart av mig, för danska ord är oändligt mycket enklare att uttala i tanken än i talet. Tur det, annars hade jag konstant gått runt och känt mig obildbar.
Något senare vann vårt andralag med hundra mål minst. Och till vår oerhörda glädje bjöd den ena av dom två representanterna från ligalaget på en aldrig förr skådad variant av snurrskottet när endast tre sekunder återstod av matchen. Det blev visserligen inte ens nästan mål, men det var en fröjd att se. Och då framför allt fallet efteråt. En fröjd, sanna mina ord!
Nåja, om det nu var min mammas dag igår så är det heute dags för min syster. Och just nu har min familj födelsedagsmiddag för dom båda två i Göteborg. Där hade jag med velat vara.
Men det går förstås icke. Än. Fast jag tror att morgondagen blir rätt bra i alla fall. Morgonträning, men först vid niotiden. Frivillig för alla handbollare, men inte mycket är frivilligt för en korsbandsskadad, det ska ni veta. Så det blir cykel, troligtvis ungefär tjugo minuter och sedan övningar, övningar, övningar.
Därefter brunch, shopping, herrhandboll på tv och hygge med snurrskottsutövaren.
Favoritcitatet från idag stod annars sjukgymnasten för: Oj, kan du det? Det trodde jag inte!
Och jag tänkte för mig själv: Sådan lille pige! Nu er du snart tilbage!
För ni ska veta att jag emellanåt tänker på danska. I perioder förvisso även på engelska, men oftare på danska. Det är faktiskt otroligt smart av mig, för danska ord är oändligt mycket enklare att uttala i tanken än i talet. Tur det, annars hade jag konstant gått runt och känt mig obildbar.
Kommentarer